LikeASuckah

OKEJ

Jag surfar in på nätet för att ta del av VÄRLDEN. Nu pratar vi inte Aftonbladet. Vi pratar inte Expressen. Vi pratar inte ens om Damernas motherfucking Värld; vi pratar om METRO. Metro har sjunkit så katastrofalt jävla globalt i mina ögon och allt pga. en fattig liten jävla krönika. Egentligen är det nog inte Metro i fråga som har sjunkit i värde i mina ögon, utan avdelningen som bestämmer vem som får skriva en krönika/avdelningen som kollar på krönikor som blir skrivna, men vem i helvete bryr sig.

Ska man klaga så kan man väl ändå klaga ordentligt?

Nu ska jag berätta vad som står i krönikan från i förrgår, utifall att ni haft oturen(?) att inte skratta åt den än. Mannen som har skrivit denna text hette (om någon har gett honom den bestraffning han förtjänar och helt enkelt avrättat honom, i annat fall heter han fortfarande) Stephan Mendel-Enk. Stephan Mendel-Enk har vigt denna krönika åt att prata om Stockholms tunnelbana. Han jämför, mycket listigt, Stockholms tunnelbana med Londons! För övrigt helt jävla amazing att kunna dra den parallellen, tunnelbana som tunnelbana så att säga, men detta ska vi inte haka upp oss på. Eller jo, det ska vi, för det är vad HELA texten handlar om.

Haha", tänker ni. "Nejnejnej lilla gubben, du har bara inte förstått symboliken" HAHAHA JA DET KAN MAN TRO, men symboliken existerar inte ens.

Rubriken till hela krönikan är "Nio små ord som förklarar oss svenskar". Dessa "nio" ord är de välkända "Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av" som sägs av en automatisk tunnelbaneröst vid varje på- och avstigning. Dessa "nio" ord är utbytta mot "mind the gap" i London. Wow. Mind the gap. Vad revolutionerande. Vad banbrytande. Vad... Londonianskt.

Döda mig. Snälla döda mig. I resten av krönikan beskriver han, bildligt, bokstavligt och grundligt, hur löjligt han tycker det är att vi använder "nio" ord istället för tre, som de gör i London!

Just här vill jag lägga till en disclaimer;

Detta utrymme skulle kunna berätta en allmänbildande, en makalös, legendarisk, heroisk, actionpackad, kärleksfull, dramatisk, själabindande eller på annat sätt otrolig historia. Istället väljer Metro att kasta in en historia som är själadödande. Värdelös. Depressionsskapande.

Varför? Ja det undrade jag också, tills jag såg det näst bästa med hela krönikan: Stephan Mendel-Enk är inte mentalt rubbad. Han är inte någons ADHDsyssling. Han är Författare. FÖRFATTARE?! Så länge man är författare kan man alltså, i stort sett, skriva vad fan som helst, då det ändå accepteras pga. att man är just det. Författare.

Om ni har orkat läsa hela vägen hit undrar ni säkert vad det bästa med krönikan är, då författardelen var det näst bästa. Följaktligen vill jag att ni ska räkna hur många ord "Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av" innefattar.

Har ni räknat klart nu? Bra jobbat. Det är trots allt svårt att räkna. För en FÖRFATTARE, inte bara det, EN FÖRFATTARE SOM ÄGNAT EN HEL KRÖNIKA ÅT ETT ENDA ÄMNE, hade otroliga problem med just denna uppgift.

Det absolut ABSOLUT bästa med hela krönikan är just detta. Rubriken lyder: "Nio små ord..."

Nu är det nog dags att gå tillbaka till prövoskribentstadiet tror jag, lilla författarvännen min: DET ÄR NÄMLIGEN ELVA ORD I MENINGEN SOM HELA DIN KRÖNIKA HANDLAR OM. INTE NIO. ELVA.